Ett tårdrypande farväl - the last chapter!

Då var vi framme. Efter tre och en halv månad, femton veckor och 78 inlägg är det dags att summera den allra sista Ödledagen. Nog känns det lite sorligt och det är alltid svårt med tårdrypande farväl, sentimentalitet och det melodramatiska. Men vi gör väl ett försök?

Gladlynta, avspända och förväntansfulla ödlor tog det sista avstampet i Myrstacken/Ankdammens lekhall strax före klockan nio i morse. Efter lite inledande discodans till året melodifestival-låtar slog sig ödlorna ner i en ring mitt på golvet. Regnet smattrade mot fönsterrutorna och vi var nog alla rätt så nöjda med att befinna oss inomhus. Vi pratade lite om allt som vi upplevt som ödlor och de alla aktiviteter som varit på. Upplevelserna har helt klart varit många och minnena trängs i minnets bankvalv.

Att sista dagen tillsammans skulle gå i festens tecken var kanske ingen större överraskning. Men den förgylldes lite extra av det faktum att Alicia tillsammans med sin mamma Geraldine hade bakat och tagit med sig en Ödletårta som de bjöd hela gruppen på. Den var verkligen fantastisk god och vi njöt i fulla drag när vi smaskade i oss den. Självklart vill vi passa på att skicka ett extra litet tacka Alicia och Geraldine!








Efter tårtstunden förflyttade sig barnen till andra sidan av lekhallen där en ”biosalong” med madrasser byggts upp. Ty idag skulle den så ha världspremiär; ”Ödleresan 2010”.


Filmen är en bildmässig sammanfattning av vårens Ödleverksamhet. Fotografier från samtliga upplevelser och utflykter finns med och har på ett ömsint sätt satts ihop till ett kärleksfullt bildspel.


Så ödlorna bänkade sig och ridån kunde gå upp. Mycket fnitter och skratt kunde skönjas under tiden som filmen flöt på och barnen kunde på ett bra sätt återknyta till allt som de varit med om. Det var en fin stund tillsammans som väl sammanfattade våra femton veckor.Självklart serverades det även popcorn under filmens gång, allt annat vore ju skandal på en världspremiär.

När så väl filmen nått sitt klimax och flera av barnen torkat bort en eller annan tår från ögonvrån var det dags för den högtidliga avslutningen av Ödlegruppen 2010. Varje barn ropades upp och fick till stor förtjusning komma fram för att ta emot ett exemplar av ”Ödleresan”. Stunden andades lika delar glädje som sentimentalitet och berörde samtliga aktörer. Förutom att ta emot filmen blev det kramkalas med personalen och många ”trevlig sommar!” och ”lycka till i skolan!”.


Därpå väntade lunch som idag levererades av Doina i köket och bestod av kycklingbitar och potatis. Trots idogt regnande blev det sedan en eftermiddag ute på gården till stor uppskattning från barnen som roade sig med allehanda bestyr. Och med ett snett leende kan man konstatera att det gråmulna och lite kylslagna vädret var en konsekvent och stilenlig avslutning på ödletiden 2010.

För det är slut nu. Ödleverksamheten 2010 är över. Efter femton fantastiska veckor och mängder med upplevelser har ödlorna gjort sitt. Det känns lite overkligt. Och tomt, förstås. Intrycken har varit många liksom upplevelserna. Vem minns t.ex. inte när ödlorna släppte loss på Fun-house, testade på bowling eller besökte Barnens trädgård i ösregn. Alla skogsupplevelser har självklart också en egen plats i ödlornas minnesmapp liksom vårt deltagande i det mycket omtyckta ”Skepp och Skoj-projektet”.

Minnena är obetalbara och kommer att dröja sig kvar länge. Och när de börjar blekna bort finns tack och lov ett välfyllt galleri av nedbrända näthinneshots och minnen från femton fantastiska veckor – i form av Ödleresan.

Det har varit en otrolig och på alla sätt spännande och intressant resa att få vara med på. Vi vill passa på att tacka alla er som på något sätt bidragit till att göra Ödleverksamheten så lyckad. Alla Ödlor som med sin inlevelse, entusiasm och glädje givit oss minnen för livet. Tack också till alla ödlornas föräldrar samt till personalen på Per Albins hems förskola och Kulladalsskolan. Vi vill även skicka en hälsning till chaufförerna på Kulturbussarna för ett utmärkt samarbete.

Innan vi stänger bloggen för gott så vill vi ta av oss hatten och bugar djupt för all den positiva feedback och de trevliga kommentarer vi fått både här på bloggen och i verkligheten. Det har värmt mycket och uppskattats något enormt!

Att via en blogg försöka dokumentera dagarna har varit något helt nytt för oss. Ibland har inläggen varit bra, ibland svagare. Fast det har hela tiden varit roligt att få berätta och delge lite av våra upplevelser.

Nåväl nu lämnar vi er för den här gången och vi gör det med en önskan om en trevlig sommar!

Må så gott, ta hand om varandra och tack för oss!!!

Jimmy, Helén, Elisabeth.

Grande Finale!

Det var så vackert. Som en dröm man knappt vågat drömma. Ödlornas ”Grand Final” genomfördes idag med pompa och ståt och nog blev det en minnesvärd dag alltid.
En välregisserad slutbild uppstår inte av sig själv. Ja, om man bortser från i filmens världs då förstås. Men frågan är om ens någon där skulle ha kunnat skriva ett bättre avslutningskapitel än det som utspelade sig i Ödlegruppen idag.

Och även om solen inledningsvis anmält frånvaro så doftade det ungdom och försommar denna junidag i Malmö. Och det var sugna, nyfikna och mycket spända ödlor som samlades till upprop på terrassen. Ett kort ”hejsan, svejsan” blev det innan västar plockades fram och fötter rappades på mot bussen. Ty iväg skulle vi och idag blev det lokalbuss mot Malmö City. Väl framme i stan blev det en promenad i centrum innan det började kurra i magtrakten.


Dagens lunch, som barnen själva fått välja ut ur en diger meny under gårdagen, skulle förtäras i en av Malmös mest omtyckta restaurang. Är det avslutning så är det och då är endast det bästa gott nog. Så glada och lite hungriga Ödlorna manövrerade sig skickligt mot Själbodgatan och La Empanada, som är en Latinamerikansk restaurang.

Väl där placerade man sig vid ett av borden och inväntade den förbeställda maten. En del barn hade valt kycklingbitar och pommes, andra köttbullar och potatis, några spagetti och köttfärssås eller tacos. Alla smaskade i sig sin favoriträtt med stor entusiasm och inlevelse. Alicia stod för dagens one-liners när hon glatt konstaterade "-Jag är så glad, att jag håller på att börja gråta!"






Efter den gemytliga matstunden var det dags ta tag i nästa äventyr. Ödletåget styrde nu kosan mot centralstationen och den närliggande bron. Därifrån avgick nämligen nästa äventyr. Alla ödlor sken upp med breda leenden när det stod klart för dem var som väntade.

Sightseeingbåten ”Rundan” tar med sina besökare genom kanaler och under broar för att åskådliggöra Malmö från ett vattenperspektiv. På båten finns en guide som ger en livfull berättelse om Malmös historia, personligheter, byggnader och anekdoter.


Så ner i båten klev alla ödlor och bänkade sig för en riktig kanalsväng. Det var jättemysigt att sitta i båten och höra vattnet klucka. Att få solen som trevligt sällskap på färden och bara njuta av tillvaron som ödla. Vi åkte förbi många av de platser vi besök under ödletiden och barnen kunde peka ut flera av platserna.




Efter knappa timmen var vi tillbaka vid centralstationen fyllda med intryck och ny kunskap om Malmö. Buss sju stod och väntade på oss vid centralen och tog oss sedan mot förskolan. Nu har vi precis klivit in genom griden och ser fram emot vad mellanmålet har att erbjuda.

Därefrer skiljs vi åt för dagen och var och en kommer gå antingen hem eller tillbaka till sina ordinarie avdelningar. Och därmed är ödlegruppens ”Grande Finale” förbi. Det blev en fantastisk dag tillsammans med lika fina som sköna och avslappnade upplevelser. En värdiga och passande slutbild av Ödlorna 2010!

Kommande tre dagar träffas vi som vanligt vid klockan nio, med den självklara målsättningen att knyta ihop allt som vi varit med om. På fredag blir det en mindre avrundning av Ödletiden med – om allt går som det är tänkt – premiärvisning av ”Ödleresan 2010”.

Då, på fredag alltså, sker nästa uppdateringen här på bloggen.

Det har blivit dags att ladda för ”the last chapter"!

Sista rycket!

Så var den då igång. Efter fjorton intensiva, härliga och väderväxlande ödleveckor påbörjades idag den femtonde och sista veckan. Och visst, det är inte lite utan att man undrar vart tiden egentligen tog vägen. Men ”tiden går fort när man har roligt”, säger klyschan, och en tydligare illustration av detta faktum - än den gångna Ödletiden - är svår att finna.

Det är lätt bli en gnutta tagen, att drabbas av lite sentimentalitet, när slutet på något roligt är nära. Och det ju ett mänskligt beteende. Men tårarna – oavsett om de är framkallade av glädje eller sorg – får vänta. För ännu har inte slutsignalen gått. Återstår gör sista rycket, och det inleddes vid nio-tiden imorse.

Ibland är det skönt när allting är som vanligt, När en världsbild får vara odelat orörd. Som öppningssamlingarna med Ödlorna. Alltid samma tid och samma upplägg. Inrutat? Avvadådå, det skänker ju en viss trygghet. När ödlebarnen ankom till dagens samling, som på grund av vädert för ovanlighetens skull avhöll inomhus, syntes direkt tydliga spår av energi, vilja och glöd.

Idag var det ”lugnets dag” i Ödelgruppen. På programet stod målning av fjärilarna vi fick under vårt besök i Barnens trädgård. De blev verkligen färgglada och fantasifulla.





Vissa förberedelser inför morgondagens ”Grande finale” genomfördes också då barnen fick möjlighet att välja sin lunch. Beställningen kommer nu vi i personalen med varm hand att leverera vidare.

Dagens lunch skulle dock förtäras på Kulladalsskolan så det blev till att hoppa i stövlarna, rätta till regnkläderna och krypa in i Ödlevästen. Dagens skolbesök var det nästsista som vi kommer att göra som Ödlor så även det var lite speciellt. Som vanligt stod våra bord och väntade på oss när vi knatade in i matsalen. En stund senare var de fyllda till bredden med tallrikar fulla med köttbullar, pasta och grönsaker.

En tänkt stunds lek på skolgården regnade bort så det blev istället till att sätta fart på apostlahästarna (benen) mot förskolan. Väl där tog leken så vid och barnen roade sig kungligt i alla de stora vattenpölarna.

Ett avbrott kommer att göras för mellanmål innan vi vinkar hejdå till den sista ödlemåndagen. Stora förväntningar och förhoppningar är satta på morgondagens ”Grande Finale” och dessa kommer att infrias.

Ett SMS med en klar och tydlig önskan om fint väder skickas i detta nu till SMHI. Slår den in blir det en värdiga och fin slutbild av Ödlorna 2010.

Väl mött imorgon!

Folkligt, festligt och fullt med dramatik

"Det var folkligt, festligt och fullt med dramatik när P-A Olympiaden brakade loss i ett härligt sommarväder. Och värdigare vinnare får man leta efter."

Hade Twitter varit framställningsformen för Ödlebloggens dagssummering hade det räckt så, och det gör det kanske nu med. Fast visst är man lite sugen på att höra historien bakom orden ovan? Tänkte väl det.

Det här var en fredag i mängden för de flesta, men inte för barnen på Per Albins hems förskola. Idag skulle nämligen den prestigefyllda Per Albin Olympiaden gå av stapel. En uppfriskande och klart stämningsskapande sol hälsade alla aktörer välkomna till förskolan, när de en efter en anslöt till sina ordinarie avdelningar under morgontimmarna.

Så gjorde också Ödlebarnen för ovanlighetens skull för att ladda och för att förbereda sig för kamp. Ty det var för de ordinarie avdelningarna som Ödlorna skulle tävla denna förmiddag. Med andra ord blev det ingen normal öppningssamling för ödlorna, utan vi träffades istället på gården strax efter halv tio när tävlingarna skulle dra igång.

Ödlekompisarna mötte upp med lite ”give me five” och ”hejsan-hejsan-kompis” innan Olympiaden började och alla föll i stor koncentration och en slags fokuskoma . Årets grenar var förutom löpning runt förskolan: stående längdhopp, Ärtpåsekastning i zontriangel, basketstraffar och hålprickning. Laddningen inför de olika grenarna var maximal och prestigen Ödlorna emellan stor. Nåväl, det viktigaste var ju trots allt att alla skulle ha roligt - och så blev det verkligen.

Ödlorna kastade sig ut i de olika grenar med liv och lust och med en energi och tändning som är svår att sätta ord på. Mängder med goda prestationer kunde noteras och imponeras av. Det syntes verkligen att många av ödlegruppens aktörer ville visa framfötterna och skrapa ihop mycket poäng till sina avdelningar.





När samtliga grenar genomförts blev det en stunds fri lek i väntan på att slutresultatet skulle räknas samman och presenteras. Ty även förskolans mindre barn deltog i Olympiaden och samlade poäng till sina olika avdelningar.

När väl krutröken lagt sig och lugnet sänkts sig över slagfältet meddelades slutresultatet. Först som sist ska det sägas att tävlingen i år var väldigt jämn, intensiv och dramatisk. Precis som sig bör fanns spänningen och nervositeten i luften när det till slut - efter all väntan - förkunnades att Fågelboet och Myrstacken i år delat på slutsegern! Självklart skickar ödlebloggen ett stort grattis till vinnarna!

Förskolans samtliga avdelningar och barn fick dock oavsett slutplacering komma upp på scenen och motta sin medalj och applåder för sina prestationer. Ett rart ögonblick som säkert skänkte en och en annan glädjetår.


Efter en allt igenom lyckad förmiddag puttrade dagen vidare med lunch, som fredagen till trots serverade på Per Albin. Hungriga ödlor tog för sig av dagens rätt som var ”Flygande Jacob” allt medan de fortsatte att analysera förmiddagens aktiviteter.

Eftermiddagen blev en lekfest utan dess like under en härligt ljusblå himmel, en sådan som man egentligen bara ser i sagornas värld. Nu fick vi dock uppleva den i verkligheten också och det tackar vi så mycket för.

Så blev det mellanmål och ändhållplats för den här veckans färd. I måndags var det nog många som frågade sig om ödlorna verkligen skulle palla ännu en intensiv vecka. Bara att konstatera att barnen gav ett synnerligen välformulerat svar på tal. Känns som om vi under veckan gått förbi ett väldukat gottebord och plockat åt oss av varje liten godsak.

Nu sätter vi dock punkt för denna vecka och går till helgvila med glatt sinne och lite trötta fötter. På måndag inleds den sista vecka med ödlegruppen och även den kommer säkert att innehålla flera roliga upptåg. Och så då, framför allt, en stor överraskning på tisdag då gruppen officiella avslutningsutflykt genomförs. Här kan du ta del av nästa veckas program.

Här tar orden slut, men glädjen och värmen efter veckans alla upplevelser kommer att vara kvar. Länge.

Trevlig helg!

Spektakulärt besök hemma hos Eda!

Solens strålar banar sig väg genom fönsterrutor och får ögon att öppnas, rullgardiner att åka upp och Ödlor på fötter. Ännu en oskriven dag ligger där och väntar, ännu ett blad ska skrivas i Ödleboken. Runt klockan nio kommer de ut en efter en. Ödlorna gör entré i klädslar som talar sitt tydliga språk; hettan har anlänt till Malmö!

Så med klämkäckt humör och drag under galosch…nja, snarare joggingskorna, samlades Ödlorna på terrassen. Alla fast beslutna att göra någonting bra av den här torsdagen. Hälsningsfraser utbyttes innan dagens program lästes upp och bjöd på en överraskning. Först var det tänkt att bli en helt ordinär torsdag med promenad, lekplatsbesök och soppa på Per Albin.

Men istället för vardagslunken blev det ett hembesök hos Eda, som tillsammans med sin mamma Sejhan och systrarna Selma och Lisa bjöd hem oss på lek och mat. Jubel utbröt bland barnen men innan avgång han barnen leka av sig lite på gården för att dämpa de värsta av ”springet i benen”.

Så krängde vi till slut på oss västarna och travade iväg mot Edas bostad. Väl framme stod Eda och hennes familj redo och välkomna oss. Sedan blev det lek utav bara tusan, både ute i trädgården och inomhus. Barnen roade sig kungligt med de olika leksakerna och det var ögon som glittrade och belåtna ansiktsuttryck som dominerade.













Edas mamma hade förutom lek lovat att bjuda på något gott att mumsa på, ett faktum som besannades å de grövsta. Det bjöds på allt möjligt vad det gäller gosdsaker; korv med bröd, glass, dryck och till och med en del godis, tordagen till trots. Sådant man bara äter när det är fest och det var just vad det var.
Ödlorna slog sig ner i det grönglänsande gräset och bara njöt. Den gula lampan på den ljusblåa himmeln lös under hela tiden med sin fulla kraft, och berikande den här upplevelsen ytterligare.




Ett mycket spektakulärt, underbart och på alla vis roligt besök hos Eda avslutades sedan strax före klockan ett. Vi bugade, bockade och tackade Eda och hennes familj så mycket för allt det trevliga, innan vi satte bästa foten först och knatade tillbaks till förskolan.


På gården började Ödlorna sedan så smått förbereda sig för morgondagens stora ögonblick. Den årliga Per Albin Olympiaden går av stapeln och Ödlorna tävlar då för sina ordinarie avdelningar. I Olympiaden ingår grenar som stående längdhopp, Ärtpåsekastning i zontriangel, basketstraffar och hålprickning.

Dessutom har barnen under 10 minuter chans att samla poäng till sin avdelning via varv runt förskolan. Den avdelning som tar flest poäng vinner och får förutom hedern tillhanda ha den åtråvärda vandringspokalen! Det ska bli mycket intressant och spännande att se hur tävlingen utkristalliserar sig den här gången.

Förutom Olympiadladdning bjöd eftermiddagen på skön och avslappnad lek i solgasset. Fram mot halvtre väntar ”mellis” och välbehövlig påfyllnad av energi. Sen stänger Ödlebutiken för idag och låter spänningen och nervositeten inför morgondagen dallrade i luften…

Lekbehovet tillgodosätt i Folkets Park!

Utgångsläget var perfekt. Solen sken, fåglarna kvittrade och humöret var på topp. Vissa dagar börjar bra, andra ännu bättre. Morgonens första fåglar hördes glatt kvittra från närmaste träd när ödlorna hade öppningssamling denna dag. Minnena av blöta och smutsiga kläder från gårdagen förbyttes snabbt till tillförsikt inför det som komma skulle.

Onsdagen var avsatt till besök i Folkets Park. Malmö Folkets Park grundades år 1891 som den första folkparken i Sverige. Om somrarna är parkens gräsmattor populära mötesplatser och picknickställen för folk från alla generationer och kulturer. Karusellerna på nöjesfältet snurrar som aldrig förr och ett besök på Barnens Scen, Terrariet och Ponnygården Arken är aldrig fel.

Och så ligger ju en av stadens mest välbesökta lekplatser där. Och det var just den som Ödlorna siktat in sig på idag. Vi har ju tidigare testat på den vid besök på Barnens Scen men barnen har önskat att någon gång åka hit under en hel förmiddag för att riktigt få ”leka av sig”. Och nu var den stunden kommen.

Så efter några minuter i Kulturbussens regi var vi framme vid parken och släpptes av till stor förtjusning från barnen. Solen sken som aldrig förr och tempen ökade för varje minut kändes det som. Låt vara att detta möjligen var en illusion, men så har man ju saknat värmen också.


Nåväl leka var det önskat och leka skulle det bli. Barnen kastade sig ut i lekplatsens mysterier på alla cylindrar och på ett glatt sätt som smittande av sig. Det var riktigt roligt att få se barnen stoja och skoja och det märktes tydligt att de trivdes.







En kort fruktstund mitt i härligheten blev det innan leken åter tog vid. Solen fortsatte att bränna och det slår en hur märkligt livet kan vara. Blöt, kallt och höstlikt igår - sol, värme och sommrigt idag. Det är snabba kast får man säga!







Ödlor med lekbehovet tillgodosätt slöt sedan vid elvatiden upp för att kliva vidare i tillvaron. Närmast med transport till Kulladalsskolan för lunch. Det har varit en hel del prat om fisk sedan vi besökte fiskehoddorna förra veckan och som av en händelse bjöds det idag på fisk i skolan. Närmare bestämt; sprödbakad sej med potatis och remouladsås.

En eftermiddag med lek på förskolan tog sedan vid och både barn och personal njöt i fulla drag av det fina vädret och av det som brukar kallas sommarfeelings… Måtte detta hålla i sig nu!

Om en stund är det mellanmål och den sista matbiten för dagen serveras på förskolan. Därefter sprids gruppens aktörer ut på de olika avdelningarna och ”lillelördagen” med ödlorna är förbi.

Till slut: Utflykt och lek en ljummen och soldränkt dag som den här, det tillhör det allra, allra finaste upplevelserna!

Sommar???

Första juni innebär sommar enligt almanackan - i verkligheten inte alls. Ett stilrent duggregn smattrade mot fönsterblecken när ödlorna samlades denna tisdag. Men återseendet av ödlekompisarna blev lika kärt som vanligt. Alla verkade vara på hugget och fast beslutna om att det här skulle bli en dag att minnas trots det taffliga vädret.

Så barnen krängde på sig de orangea västarna utanpå regnkläderna och stövlade iväg mot Kulladals idrottsplats, där bussarna skulle hämta upp oss. Ty idag var det inte bara Ödlorna som skulle iväg på tur utan samtliga av förskolans barn födda 2004 – 2006 skulle följa med.

När alla anlänt ställdes GPS:en in på Bokskogen och bussfärden kunde ta sin början. Bokskogen är ett skogsområde beläget mellan Bara och Svedala. Inom området finns bland annat Torups slott, motionsleder, stigar, vandringsleder och sjöar (den största är Yddingesjön), Hit styrde Per Albin-barnen kosan idag och när bussen väl rullade in på parkeringsplatsen kunde muntra, nyfikna och natursuktande barn släppas ut i en för all del geggigt men naturskönt miljö. Tyvärr gjorde även regnet en framstöt och ökade i styrka så det blev till att skula under några närbelägna träd ett slag.

Efter en skogspromenad blev det dags att öppna de medhavda matsäckarna. Idag skulle de innehålla ett lättare mellanmål och barnen dukade fram det som de hade med sig. Några hade satsat på mackor, andra på pizza eller pannkakor. Samtliga njöt av maten och det faktum att vi lyckats hitta ett vindskydd med tak att sitta under när vi fikade.

Ny vattendränkt promenix på det och nu blev det ett besök vid Torups slott och en runda i slottsträdgården. Natur och kultur möttes i ett ömt ögonblick.




En bit efter tolv samlades så samtliga Per Albin-barn invid en av grillarna i skogen. Där stod redan Anki och Doina och grillade hamburgare för allt vad tygeln höll. När dessa (hamburgarna alltså, inte Anki och Doina) fått den rätta färgen var det bara att sätta i sig av godsakerna.


Efter maten blev det lek på skogens motorikbana och chans att på egen hand utforska skogen vegetation.








Kvart i två packades så trunkarna åter ihop och placerades på ryggarna. Hemresan låg på lut och barnen knatade mot busarna för att inta ett säte. Skönt att återuppleva värmen och få tak över huvudet. Halvtre steg vi av bussen vid Kulladals idrottsplats och cirkeln var sluten.

En blöt men händelserik dag går nu mot sitt slut och när den i detta nu eller i alla fall snart läggs till handlingarna så är det med samma gamla fina stämpel på mappens nötta papp: ännu ett minnesvärt äventyr med Ödlorna!