Heja, heja, heja!!!

I arla morgonstund klev Ödlorna upp ett pinnhål på veckostegen och drog igång Valborgsmässoaftonens händelser. Traditionsenlig igångsättning blev det med samling och påtagning av de orangea västarna. Ty även idag skulle de ut och gås även om avståndet ej var allt för långt.

För just den här fredagen blev det ingen gymnastik, istället skulle vi övervara årets Kullamara. Loppet, i vilket alla Kulladalsskolans barn deltar, har blivit något av en årlig tradition. Lika traditionsenligt är det att Per Albin barnen står och heja fram skolbarnen antingen från någon höjd på förskolegården eller från någon utsiktsplats längs löpstråket.

Så kom den då till slut - den så hett eftertraktade och efterlängtande stunden. Allt sedan pysslet i måndags, då barnen fick skapa ljusverktyg och måla flaggor, har nedräkningen pågått och idag skulle alltså äntligen sakerna kommer till nytta.

Vi gick en liten bit från förskolan innan ödleklacken radade upp sig och gjorde sig redo för support. Skramlor, en trumma, hejarop och flaggviftande bildade sedan en makalös ljud och bildkuliss. Inga av de skolbarn som sprang förbi kunde lämna vår plats oberörd, en del av såg till och med lite tagna ut.


Klacken visade en glöd som ingen majbrasa i världen kommer kunna matcha. Stämningen var till och med så elektrisk att det kunde ha tagit fyr om inte de många, tunga och fuktiga vattendropparna gjort oss sällskap under hela förmiddagen.


Så ett blött gäng Ödlor drog sig så småningom tillbaka och in i en av förskolans lekhallar för att alstra lite värme. Där blev det ett gymnastikpass ur den mer svettiga skolan innan maten serverades.




Idag gällde grillad kyckling (som Doina grillade på gården), potatissallad och grönsaker. Fint värre alltså, men så var det ju fredag också.

En eftermiddag fylld med lek under bar himmel följde på det tillsammans med ett avslutande mellanmål.




Med det är ännu en bit av Ödlepusslet lagt och på plats. Saknas görs ännu några stycken men motivet börjar kunna skönjas allt mer…

Så har helgen återvänt. Efter fem högkaratiga vardagar stundar lite återhämtning och vila. För oavsett hur trevliga veckorna är så är helgen alltid välkommen och efterlängtad. Vilopausen är också nödvändig för att ladda batterierna inför nästkommande vecka, då det blir både tidiga mornar och mustiga upplevelser. Bland annat är det dags att ta med sig matsäck hemifrån. Du kan ta del av hela programmet för vecka arton här.

Med detta önskan vi er alla - pågar och töser - en riktigt trevlig helg!

"Kvack, kvack - tack, tack!"

Det är lätt att bli bortskämd, lätt att glömma njuta av stunden och tillfällena. Ibland behövs de lugna dagarna också, som ett avbrott från intensiteten. Den här torsdagen var ett prakt exempel på hur en sådan lite lugnare dag kan se ut.

Klassiska uppstartsritualer öppnade även den här dagen på terrassen. Många Ödlor närvarande och många med medhavda brödbitar i händerna. Ty det var en av de viktigaste ingredienserna i dagens aktivitetsdeg. En kort genomgång av vad som väntande rabblades igenom innan vi knatade iväg mot den rullande kulturfarkosten. Väl inne i den tog det inte lång stund förrän vi rullade in framför Kungsparken och blev avsläppta.

Det var en förtrollad bild som tonade upp sig framför oss. En kungspark på tröskeln till att bli riktigt grönbeklädd. Solen sken från en klarblå himmel, ankorna guppade runt i vattnet och lugnet låg som en mjuk filt över parkområdet. Luften riktigt doftade vår och dallrade av spirande förhoppningar. En riktigt fin tavla för den med sinne för det estetiska.

Så strövade vi då in i parken för att träffa dess invånare och för att ge dem något att sätta tänderna i. Det tog inte lång tid förrän första ankan dök upp och den första brödbiten kastades…


Följde gjorde sedan en mysig förmiddag där vi lufsade runt i den sköna miljön, matade ankorna och enbart njöt av tillvaron. Många fina upplevelser finns att skriva hem om men vi väljer den här gången att överlåta berättandet åt era barn. Istället låter vi fotona nedan tala för sig själv. För som bekant säger en bild mer än tusen ord…









Kulturbussen plockade så småningom upp oss och skjutsade oss tillbaka till förskolan, dit vi anlände i lagom tid för lunchservering. Soppan på dagens menyn bar en ton av tomat i sig och barnen satte i sig den med god aptit.

En lekfull och avslappnad eftermiddag pågår nu och ljuden från gården andas glädje och harmoni. Ljuva läten, nästan som att klippa i siden.

Så kommer eftermiddagen fortsätta att rulla på och lagom tills mellanmålet läggs den sista pinnen i torsdagsbrasan. Imorgon, fredag, gäller det! Då ska vi ut i närområdet med våra skramlor och flaggor för att kolla in och heja fram skolbarnen i årets Kullmara.

Därefter blir det grillning på gården med förskolans övriga barn. Låter inte det som en pangavslutning på den här veckan så säg?

Skräpagenter lösa på Kulladal!

Ödleläget? Jodå, tackar som frågar, det är bara bra. Några behövliga timmar på kudden gjorde sitt och när väl en ny dag nalkades stod de där igen, redo för nya upptåg.

Onsdagen inleddes annars som brukligt med lite social samvaro vid utebordet. Det var ett nöjt gäng som sammanstrålade denna dag efter ett välförrättat tisdagsarbete. Och när väl alla Ödlor slutit upp tog onsdagens aktiviteter vid och programmet presenterades.

Varje vår utlyser stiftelsen Håll Sverige Rent de nationella skräpplockardagarna. I år inkluderas dessa i vecka sjutton och antal deltagare är i år högre än någonsin. Inte mindre än 230.000 personer kommer under veckan att manifestera mot nedskräpningen genom att vårstäda Sverige.

Sjutton personer av dessa är Ödlor och det var idag som städinsatsen skulle levereras. Så det var bara till att kliva in i förskolans omvandlingsmaskin och låta sig förvandlas till skräpagenter. Med platspåsar i högsta hugg och med dammsugande blickar begav vi oss sedan ut på skräpjakt i närområdet. Det blev en promenad där barnen samlade ihop en hel del skräp så som papper, fimpar, trasiga kläder och en tandborste m.m.








Promenaden gick via Kulladal till Lindeborg där vi hälsade på hos Arvid och Isak och dessutom lekte på en av områdets lekplatser.

Med närmiljön finstädad belönades de tappra skäpagenterna sedan med mat på skolan. Och med tanke på att agenterna nu gjort närområdet vårfint passade dagens mat - vårrulle, ris, soja eller sötsur sås, morotssallad med rostade solrosfrön – förträffligt. Nu är våren här med besked.

Visserligen snurrar gråa moln fortfarande runt på himmlaestraden, ovilliga att inse faktum. Men tids nog kommer de brännas bort av solens härliga strålar.
Så kom igen nu solen, dags att göra jobbet.

Det finns ett par saker som gör en bra ödledag: skön samvaro, utmaningar, intensitet och ett glatt humör är några. En annan är lek i dess okonstlade form. Och det är just det sistnämnda som prioriterades under eftermiddagen. Först på skolgården och sedan hemma på förskolan. Aldrig är barnen så glada och aldrig får de så bra social träning i samspel, turtagning, respekt och förståelse som i den fria leken.

Under eftermiddagen var det också dags för Skräpagenternas löneutbetalning. Denna skedde i form av vars ett fint diplom från stiftelsen Håll Sverige Rent. Dessa delades ut till stolta och nöjda Ödlor.




I svallvågorna på den allt igenom fina eftermiddagen dukades mellanmålet upp, vilket barnen sedermera stoppade i sig i ett nafs.

Imorgon far Ödlegänget till Kungsparken för att mata ankorna och för att lufsa runt i den natursköna miljön. Om barnen vill får de gärna ta med sig lite bröd hemifrån. Där med sätts punkt för den här dagen.

Slut för idag – tack för idag!

Hur gör djur???

Aprils sista tisdag i blickfånget och nog har just tisdagar blivit lite ut över det vanliga i Ödletillvaron. Lite dold och inklämd mellan veckopremiären och ”lillelördagen” ligger den där och skvalpar runt som veckodag numer två. Tur då att vi Ödlor valt att satsa lite extra på just tisdagar genom att utnämna den till vår stora utflyktsdag.

Det var grått, kylslaget i luften och Ödlorna hade byltat på sig både varma och regntåliga kläder när de anslöt till dagens samling, väl medvetna om att SMHI utfärdat fuktvarning under förmiddagen. En kort ”hejsan, hejsan-salming” avhölls innan dagen brakade loss med kommunal bussfärd till Beijerspark.

Väl framme i Kirseberg bredde Beijerspark ut sig i sin fulla prakt. Parken, som i dag är tolv hektar, öppnades för allmänheten 1904. 1996 togs beslutet att göra om Beijerspark till en upptäckarpark, där barn på ett lekfullt sätt kan lära mer om djur och natur och hur människan påverkar sin miljö.

Perfekt, tänkte vi, och lånade några håvar och ”luppar” av naturskolan och gav oss ut på upptäcktsfärd i parkens grönska. Barnen var ivriga och kunde med skarpsynt blick och stor nyfikenhet finna en hel del olika smådjur så som spindlar, gråsugger, myror, maskar m.m. Störts intryck kanske fyndet av en tusenfoting trots allt gjorde!






En svag doft av grillat kött kittlade sedan smaklökarna och Ödlorna slog sig ner för att sätta sprätt på dagens medhavda lunch. Idag var det dock ej grillat som gällde för oss i motsättning till några av parkens övriga gäster. Istället dukades det fram ett smörgårdsbord av pasta och grönsaker och barnen fick göra sin egna pastasallad. Efter lite plockande och skapande intogs lunchmålet i behagligt tempo i ett begynnande solsken.


Utlovad lek på parkens temalekplats - ”Djurlekplatsen” - blev det sedan och det visade sig vara den välbekanta pricken över det lilla i:et. Bilderna nedan talar sitt tydliga språk angående barnens åsikter om lekplatsen…








Efter en dag fylld med naturupptäckter och upplevelser var det så dags att påbörja den långa hemfärden. Redan vid Gustav Adolfs torg kunde de första gäspningarna skymtas och nog var det lite slöa Ödlor som klev av bussen vid Per Albins hem strax efter två.

Mellanmålet avnjöts på terrassen innan alla gick var och en till sitt. Om man lyssnar noga kommer man säkert att kunna höra en och annan snarkning från Ödlrona i natt. Ty det har varit en intensiv dag ute i den friska luften.

Det bästa av allt – imorgon är en ny dag ute i det fria.
Som sagt, härligt.

Skramlor, flaggor och Österrikisk mat...

Helgen är över för den här gången. Den försvann lika snabbt som en brödsmula i en ankdamm. Men vilken fin helg vi fick med strålande sol och lite välförtjänt vila. Detta alldeles oavsett om helgen spenderats hemma eller ute i ett vårskönt i Malmö. Och även om det är en klyscha så är Malmö fantastiskt.

Men så kom då måndagen till slut och med den väckarklockan ljud, lika omutligt som alltid. Så det var bara till att hoppa upp ur sängen och pinna sig iväg till förskolan.

Vid klockan nio utspelade sig veckans första samling för Ödlorna. Det är en rätt vacker bild egentligen: denna glittriga och glädjekraxande klunga. Alla deltagare fulla med mängder av tankar och funderingar att dela med sig av efter en lång…hm… helg.

Det blev lite småprat med bordsgrannen sen drog dagens aktiviteter igång. Fokus idag låg på skapande, som en förberedelse inför fredagens Kullamara. På fredag kommer nämligen Kulladalsskolans samtliga barn att genomföra den traditionella Kullamara, som är en löprunda på Kulladal. Självklart kommer vi Ödlor göra vårt för att stötta dem på vägen mot storartade tider.

Vi kommer att placera oss utmed löpspåret, heja fram våra gamla kompisar och föra väsen. För att kunna genomföra det sistnämnda krävs redskap, dessa producerades idag och går numera under namnet ”Skramlor”. Med hjälp av burkar, som bekläddes, och stenar skapade barnen sina ljudverktyg. Vi kan här och nu utlova en maffig ljudupplevelse för samtliga skolbarn som drar förbi vårt utsiktsställe på fredag! Vi tillverkade även flaggor som vi ska vifta med ordentligt på fredag.






Traditionell lunchpromenx till skolan på det men innan insläppet till matsalen öppnade han vi med lite efterlängtad lek på skolgården.




Väl inne i matsalen serverades lunch med Österrikiska förtecken. Idag fanns nämligen WIENerkorv och potatismos att lägga på tallriken.

Återtåget mot förskolan påbörjades sedan runt tolv och med ramsan ”vi är ödlor vi är bäst – varje dag är som en fest” intog vi förskolans gård, och njöt av den fortsatte eftermiddagen.

Strax läge för mellanmål och en sista utmaning för ödlorna denna måndag. En skön dag, en fin start och ett gott dagsverke. Den här måndagen känns som ett bra avstamp inför den kommande veckan. Gott så.

Inne i kaklet.

När man tänker efter så har man nog alltid tyckt att just fredagen är den bästa dagen på hela veckan. Sockret till kaffet, grädde på moset och pricken över det lilla i:et - liksom. Fredag betyder slutet på en lång arbetsvecka och inledning på en lättjefull helg. Den skrällande väckarklockan kan med förnöjsamhet ställas undan och ge plats för ett par rogivande sovmornar. Härligt.

Fredagar är som sagt alltid speciella, men den här veckans sista arbetsdag var om möjligt än mer speciell. För idag var det dags för Ödlorna att ta sig ända in i kaklet. Och nog stod Ödlorna distansen ut även den här veckan trots dess späckade program.

Dagens första betraktelse kommer från Ödlebordet på terrassen dit barnen släntrade för att sätta fart på veckans femte dag. Som alltid startades det hela upp med en välbesökt samling i vilken det reflekterades lite över veckan som gått. Sen var det dags att gå från ord till handling och sätta fart på benen och traska iväg till idrottshallen. Väl där väntade ett svettigt gympapass för Ödlorna.

I passet fick samtliga av kroppens muskler jobba på ordentligt och det bjöds på både stafett och lekar. Men framför allt fick myrorna i byxorna stort utrymme då det blev en hel del spring.






Kurret i magen påminde sedan om att klockan närmade sig lunch och en kvick promenad till skolan fick sättas i verket. I matsalen stod de snälla mattanterna och lastade upp dagens rätt som innehöll potatis- och rotsaksgratäng, köttbullar, quinoasallad med lök, bönor och paprika.

Så blev det fredags eftermiddag och fler och fler tankar började snurra runt det välbekanta och hett eftertraktade fredagsmyset. Lite lek kan mildra längtan efter detta något så det är vad som erbjuds just nu. Mellanmålet kommer att serveras om en stund och i och med det så halar vi flaggan för vecka sexton.

Det har varit en schysst vecka som passerat. Många upplevelser är levererade och minnena är obetalbara. Många av dem lär stanna kvar som skärmsläckare på ögonlocken under den kommande helgen…

Ty vi är där nu och samtidigt som vi säger adjö blickar vi fram emot vecka sjutton. Och ta mig sjutton om inte ytterligare en härlig fem dagars period är inom synhåll. Nästa vecka blir lite av en ”parkvecka” med besök både i Beijers park och i Kungens dito. Dessutom ligger en ny pysselutmaning bakom hörnet och lurar. Du kan ta del av hela veckoplaneringen här.

Med det går vi på helgledighet och ber att få önska er alla en riktigt mysig och trevlig helg!

Naturjakt och grottbesök på Soppedan.

Dags så för torsdag eller snarare ”soppedan” som den kallas i folkmun. För så är det ju i det malmöitiska språket, man låter små extravokaler tonsätter meningarna i valstak; bonapåg, rullebör, gullegris, soppedan... Visst hör du väl dansstegen?

Nåväl nu det var ju inte dansa vi skulle idag även om det trots allt blev en del sväng om. Uppställning som vanligt och Ödlorna samlades på terrassen glada i hågen och lika förväntansfulla som alltid.

Idag skulle rättvisa skipas i gruppen då det var dags för samma program som för två veckor sedan. Ända förändringen var att de båda ödlegrupperingarna skulle byta aktivitet. Med andra ord så skulle den hälft av Ödlebarnen som besökte Sagogrottan för två veckor sedan utforska Kungsparken och vise verse.

Barnen som skulle lyssna på saga drog sig in i Bibliotekets Sagogrotta när vi väl anlänt dit med Kultusbussen. På sagomenyn stod ”Smeden som lurade draken" och "Kängurun som rymde hemifrån".




De andra barnen följde med på samlingsjakt i Kungsparken där uppgiften var enkel och tydlig: samla så mycket natursaker som möjligt. Vi lyckades få ihop en hel säck med pinnar, blad, kottar och mycket annat. Starkt jobbat och en god grund lagd för det pyssel vi kommer att dra igång inom en snar framtid.




Under vår parkpromenad stötte vi på en hel del ankor som vi naturligtvis inte kunde annat än hälsa på. Men någon Kalle Anka kunde vi inte hitta trots idogt sökande...


Grottbesök och naturjakter tar dock på krafterna och det var aningen trötta barn som lät sig transporteras av bussen på väg hem. På Per Albin väntade Anki med blomkålssoppa och ödlorna slog sig ner med kåsorna i högsta hugg.

En eftermiddag ute i det fria med egenvald sysselsättning är vad som gäller nu. Lite senare blir det mellanmål och avrundning av dagen.

Sen säger vi hejdå till ”soppedan” och gör oss redo för veckans sista dans. Denna sker imorgon med gymnastik och mat på skolan. Nog är det gött å va Ödla alltid!

Våt och go i H2O!

Vad är det som händer med värmen, börjar kylan åter ta över scenen eller vad är det frågan om? I så fall är det ungefär som när sköldpaddan slog haren i kapplöpningen bara för att haren liksom inte tog utmanaren på allvar…

För visst borde det vara ett tiotal plusgrader och svettdroppar i pannorna såhär i mitten på april? Men så ser nu inte verkligheten ut, istället var det en kraftig och kylig hagelskur som välkomnade oss till den här lillelördagen.

Så ett snabbt ”god morgon” följdes av kvicka fotnedsättningar för att hinna fram till Kulturbussen i tid. Med god vana och rappa tag placerade sig sedan barnen på vars en stol och spände fast sig för ännu en bussfärd.

Favorit i repris låg framför oss då färden gick till biografen Spegeln på Stortorget. Senast vi var här beskådade vi ”Pettson och Findus” men idag bjöds det på ”Mumintrollet och den hemska midsommarnatten”.


En ganska så lång film visade det sig och barnen hade lite olika åsikter om filmens innehåll. Som vanligt ligger väl sanningen i betraktarens ögon så det är bara att höra med ditt barn vad de tyckte om filmen…


För vår del fortskred dagen med en ny åktur till Kulladalsskolan för att låta lunchen strömma ner i magsäcken via svaljet. Sprödbakad sej, potatis och grön örtsås stod till buds idag och det smakade verkligen ”fina fisken!”

Ibland kan det vara svårt - till och med besvärligt - att beskriva allt vi varit med om under en dag men dagens eftermiddag låter sig enkelt sammanfattas. Efter en rask promenad tillbaka till Per Albin blev det utelek på gården i alla de härliga och väl tilltagna vattenpölarna. Lite geggamoja följde givetvis med på köpet och förgyllde stunden än mer.




När det så var dags att packa ihop och dra sig inomhus för mellanmål så kunde vi lätt konstatera att ”man blir våt och go i H2O!!!


När nu de sista raderna knappas in för dagen kan vi summera den som lyckad. Samtidigt betyder det att vecka sexton nu nått sin pik och att vi rullar vidare i nerförbacken mot fredagen. Närmast med besök i Sagogrottan och i Kungsparken. Efterlyses tills dess görs solen och värmen!

Tisdag - avadådå???

Den rekordintensiva vecka sexton går vidare i etthundra tjugo och Ödlorna fortsätter visa en glöd som ingen sol i världen kommer att kunna matcha. Och till skillnad från solen, som då och då går i moln, fortsätter ödlorna att leverera det ena strålande äventyret efter den andra. Tack för det.

Efter gårdagens ”utryckning” till brandstationen stod studiebesök på HIPP näst i kö. Så det var vad som levererades den här tisdagen.

Men som vanligt tog dagen fart kring nio med något som blivit lite av en tradition - lite lätt småprat vid bordet i väntan på att alla pjäser i gruppen skulle ansluta. När så var gjort och lite lek och pyssel genomförts masade sig ödlorna mot grinden och den väntande Kulturbussen.

Dagens färd gick alltså till HIPP och ett gästspel där för att lyssna på en konsert med ”Avadåband”, som är ett folkmusikband med en smak för allt som gungar, från polska och halling till reggae och småfunk.


Musiken är både egenkomponerad och hämtad ifrån den rika skånska/svenska folkmusiktraditionen. Det visade sig bli en trevlig stund där barnen sjöng och gungade med i rytmerna.


När sista tonen klingat ut lommade ödlegruppen ut i det fria för att uppsöka en småmysig matplats. Denna hittades på Gutav Adolfs torg dit gruppen traskat med tomma magsäckar. Nu dukades det upp lunch och barnen kunde fylla på med både mat- och dryckmässig energi.


Efter en stund hämtade den bussiga chauffören på Kulturbussen upp oss för återfärd.


Väl tillbaka på förskolan inföll en stunds fria aktiviteter innan vagnen med mellanmålet åter gjorde entré.

Så var ännu dag över och kan stoppas in i den veckobutik vi nu stänger. När det är dags för nästa öppning är det onsdag och favorit i repris med biobesök på Spegeln. Mumintrollet – here we come!

1 1 2 - lätt att slå!

Det är så här dags i ödleverksamheten som gruppens aktörer sätts ordentligt på prov. För under den kommande veckan duggar aktiviteterna lika tätt som solstrålarna gjorde under vecka 15. Svitta vecka sexton är här!

Lagom till morgonkaffet slöt gänget upp för ännu en ny och spännande arbetsvecka. Stunden är härlig; att se ögon glittra och leenden mötas i ett tydligt samförstånd – nu är det dags igen!

Kort upprop och genomgång inledde dagen innan det var dags att kasta sig in i späckade vecka sexton och lufsa iväg mot Kulturbussen. Denna kom sakta glidandes längs gatan och plockade vant upp oss på det gamla vanliga stället. Även Kulturbussen kommer få det hett om öronen denna vecka då vi kommer att åka på tur inte mindre än fyra av dagarna.

Målet idag var studiebesök på brandstationen i Centrum. Bussen släppte av oss vid konserthuset och vi tog de sista stegen in på stationen. Väl där träffade vi på brandmannen Anders som tog med oss på en rundtur. Vi fick stifta bekantskap med stationens olika lokaler och vad de används till.

På Station Centrum arbetar ca 40 brandmän, befäl samt en distriktschef. Utöver detta så finns huvuddelen av räddningstjänstens förebyggande verksamhet bemannad här samt servicepersonal. Stationen är den mest aktiva i hela Sverige med över 2.500 alarm per år.




Det mest intressanta på själva rundturen var kanske när brandbilen fick sig en rejäl genomgång. Vi fick både titta och känna på dess olika verktyg och Amders berättade vad man använder dem till.




Sedan fick barnen möjlighet att testa på hur det är att sitta i en brandbil. En riktigt spännande utmaning i sin enkelhet. Lite information om brandmännens klädsel blev det också innan besöket började närma sig sitt slut.


Och precis när vi skulle kliva ut genom dörren så gick larmet och vi fick bevittna en alldeles riktig utryckning

Kunskapsmätta ödlor slog sig sedan åter ner på Kulturbussens mjuka säten och lät chauffören med varm hand forsla oss vidare till Kulladalsskolan. I dess matsal spisade sedan barnen falukorv med tomat och pepparrot samt potatis.

En eftermiddag fylld till bredden med lek - först på skolan och sedan på förskolan – tog sedan över stafettpinnen och förde den mot (mellan)målet. Detta kommer att serveras under bar himmel och sätta punkt för den nittonde dagen i april.

Men lugn, sitt still i båten, imorgon kryssar vi vidare och i kölvattnet efter måndagens händelser väntar gästspel på Hipp.